Vi fick skjuts till parkeringen i Södersätra och därifrån fick vi längs skogsvägen några 100 meter innan vi kom fram till Roslagsleden. Leden följde sen vägen en bit innan den svängde in i skogen. Nu kom det riktigt rolig vandring! Skogsstigar. Upp och ner, stenar och rötter. Vi fick förbi många små bäckar, där roade vi oss med att slänga i snö och se vad som hände. Leden följde längs med sjön Fjäturens strand, men en bit upp i skogen, så man såg inte så mycket av sjön. 

Efter nästan en kilometer nådde vi den första av två runstenar. I detta område finns massor med fornlämningar, riktigt häftigt tyckte jag, men Alvin tyckte inte det var så spännande.

Kort efter runstenen kom vi ner till sjön. Det var väldigt vackert, med träd som växte i strandkanten. Vi blev fast där ett tag, men sen kom vi till en liten bäck. Det fanns en bro över bäcken, men bron var översvämmad och låg några centimeter under vattenytan. Vi var förberedda på blött väder, så vi hade vattentäta skor, och det var tur det! (Men man kunde undvika bron genom att gå kanske 100 meter söderut, där fanns en torr övergång). 

Direkt efter bäcken kom vi fram till en vindskydd med grillplats. Ett jättemysigt ställe, som jag gärna skulle återvända till. Här tog vi paus och åt lite choklad. Vi hade gått ca 1,5 km då och planen var att äta lunchen efter ytterligare nån kilometer, vid nästa vindskydd.

Detta visade sig dock vara ett stort misstag! Vår fortsatta vandring startade med en brant backe upp till nästa runsten. Och där sjönk Alvins humör som en sten. Han gick från 100 till 0. Jag tänkte först att det var backens fel, men när vi kommit upp och gått en bit till, och han fortfarande var surare än surast, då insåg jag att han nog var hungrig. Oturligt nog började det snöa precis då, så det var liksom inte läge att sätta sig i skogen. Så med ganska dåligt humör även hos mamma fortsatte vi. 

Här var däremot naturen sagolik. Det kändes som trollens balsal, raka träd och grön mossa. Dessutom ett litet snötäcke på det. Magiskt!

Biten innan vindskyddet vid Käringsjön var blöt blöt blöt. Stora stora pölar. Men det gick att undvika de värsta pölarna, så vi höll oss torra om fötterna.

Till slut kom vi äntligen fram och båda två drog en lättnadens suck! Det var åter igen en supermysig plats, ett litet vindskydd bredvid en liten, liten sjö. Eldplats fanns också, men vi eldade ingenting idag, utan hade med varm mat i termos.

Med mat i magen fick vi ny energi och nästa del kändes betydligt lättare, även om det var fortsatt väldigt blött. Snart ledde leden ut på ett hygge där vi gick en stund under elledningarna, och hade så roligt så vi höll på att missa hur leden svängde in i skogen ganska snart igen.

Efter ett tag kom vi fram till den sista delen av etappen, som gick längs med åkermarken vid Hagby gård. Det var en ganska seg bit, eftersom vi såg slutet i fjärran och det hände inte så mycket längs stigen. Men med hjälp av choklad höll vi ändå humöret uppe. 

Snart kom vi fram till Hagby gård. Det var egentligen slutet på vår etapp, men vår skjuts hade inte kommit, så vi fortsatte en bit till. Nu ledde leden upp på en ganska trafikerad bilväg, i princip utan vägren eller trottoar. Den gick även på en bro över Norrortsleden och det var riktigt obehagligt att gå där, vi var helt oskyddade och hade ingen chans att kliva åt sidan om det kom en bil. Alvin tyckte det var lite läskigt, men vi skyndade oss så mycket vi kunde. Sen fick jag ta fram dagens överraskning, Alvins favoritgodis, ur väskan, för att han skulle lugna sig. Och där på andra sidan Norrortsleden avslutade vi vår vandring.

Sammanfattningsvis en trevlig vandring, roligare än de första två

 som gått mycket längs motionsspår. Också enormt mycket blötare, men man förväntar sig ju inte heller så mycket annat i mitten av december.

Jag har lärt mig två saker till nästa gång. 1.Ät inte lunchen för sent. 2. Ha inte något planerat på kvällen. Vi var på kalas efteråt och Alvin var så trött så han satt bara och såg tv. 3.(Kom visst på en sak till). Jag ska skaffa ett vindskydd att sätta upp om det regnar och det inte finns något färdigt i skogen.